STRÄVHÅRIG FOXTERRIER
HEMLAND:
England
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Ursprungligen kallade man alla
hundar av terriertyp och som användes till rävjakt för
foxterrier (fox = räv). Strävhårig foxterrier anses
vara den äldsta av de två foxterrierraserna och den,
liksom den släthåriga varianten, användes ursprungligen
till jakt på främst räv, men även andra skadedjur.
Foxterrierns uppgift var främst att fungera som "rävsprängare" d
v s att få ut räv som under jakten gått i gryt.
Strävhårig foxterrier anses av många som inkarnationen
av terrier och då rasen delades upp i de två hårlagsvarianterna år
1876 gick den strävhåriga varianten sakta mot en allt
större popularitet. Strax efter första världskriget
kulminerade intresset för rasen och den var då Englands
mest populära hundras. Som jakthund, men framför allt
som sällskaps och utställningshund, har denna strama
terrier alltid tilldragit sig konnässörernas intresse.
HELHETSINTRYCK:
Strävhårig foxterrier är
en energisk och livlig hund med god benstomme och kraft i litet
format, aldrig klumpig eller grov. Hundens byggnad skall ha perfekt
balans, särskilt när det gäller proportionerna mellan
skalle/nosparti samt mellan mankhöjd/kroppslängd från
skulderbladsspets till sittbensknöl, som i båda fallen
sinsemellan bör vara nästan identiska. Likt en kortryggad
jakthäst täcker den stående mycket mark. Strävhårig
foxterrier är vaken, rörlig, med livligt uttryck, alltid
spänt intresserad vid minsta utmaning. Den är vänlig,
arbetsvillig och orädd.
<HUVUD:
Skallens överlinje
skall vara nästan flat, lätt sluttande och gradvis avsmalna
mot ögonen. Skallens och nospartiets längd skall i stort
sett vara desamma. Ett märkbart kortare nosparti gör
att huvudet förefaller vekt och oavslutat. Nospartiet skall
gradvis avsmalna från öga till nosspets och slutta lätt
från pannan. Partiet under ögonen får inte vara
alltför konkavt eller urgröpt utan skall vara utfyllt
och fint utmejslat.
verdrivet beniga eller muskulöst utvecklade
käkar är fult och inte önskvärt. Alltför
utfyllda och rundade kindkonturer är inte önskvärt.
Nosspegeln skall vara svart.
ÖGON:
Ögonen skall vara mörka,
fulla av liv och intelligens, måttligt små och inte
utstående. De skall vara så runda som möjligt.
De får inte sitta för brett isär eller alltför
högt i skallen. eller för nära öronen. Ljusa ögon är
absolut inte önskvärt.
|
|
ÖRON:
Öronen skall vara små, v-formade, måttligt
tjocka, med tipparna prydligt övervikta och fallande framåt
tätt intill kinderna. Det vikta örats överlinje
skall ligga tydligt ovanför skallens överlinje. Uppstående,
tulpan- eller rosenöron absolut inte önskvärt.
BETT:
Starka käkar med perfekt,
regelbundet och komplett saxbett.
HALS:
Halsen skall vara torr, muskulös,
av god längd, utan överflödigt halsskinn, breddas mot skuldrorna
och sedd från sidan bilda en elegant båge.
KROPP:
Ryggen skall vara kort, plan
och stark utan svaghet, ländpartiet skall vara muskulöst och svagt
välvt. Bröstkorgen skall vara djup, de främre revbenen måttligt
välvda, de bakre långa och väl välvda. Avståndet mellan
de sista revbenen och höftpartiet skall vara mycket kort.
FRAM- OCH BAKBEN:
Framifrån sett skall
skuldrorna slutta brant från fästet vid halsen mot spetsarna, som
skall vara lätt markerade. Från sidan sett skall de vara långa,
väl tillbakalagda och slutta snett bakåt mot en tydligt markerad manke.
Bröstkorgen skall vara djup men inte bred. Frambenen skall vara raka med
kraftig benstomme ända till tassarna. Armbågarna skall vara lodräta
mot kroppen, röra sig fritt utmed sidorna och föras rakt framåt
i rörelse. Bakpartiet skall vara starkt, muskulöst utan tendens att
vara underställt eller krumt. Låren skall vara långa och kraftiga,
knälederna väl vinklade, varken inåt eller utåtvridna.
Hasorna låga, lodräta och bakifrån sett parallella. Kombinationen
korta underben/rak knäled absolut inte önskvärt.
TASSAR:
Tassarna skall vara runda, kompakta
med små, hårda och tjocka trampdynor och måttligt välvda
tår. Tassarna får varken vara inåt- eller utåtvridna.
SVANS:
Svansen kuperas vanligen. Den
skall vara högt ansatt och bäras upprätt men inte över ryggen
eller ringlad. Den skall vara kraftig och av god längd.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA
JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE!
|
